God Jul och Gott Nytt år

till alla kära släktingar och vänner

önskas från självaste tomtemor.

Julstök - eller inte

Det har varit en helt oförsvarlig bloggtorka, jag vet. Och det beror inte på att jag pysslat inför julen. Jag har jobbat som om jag vore en arbetsnarkoman, vilket jag tack och lov inte är. Men veckan före jul var jag inbokad på utvecklingsdagar på annan ort. Ja ni fattar. Inspirationsarbetsgrupper, julsill och schlagertävling. Julgeten som så troget men helt allena står för julstämningen i mitt hem, har framfört sina klagomål genom att lite lagom störande prassla med skägget. Han har anlagt en synnerligen moloken uppsyn vilket får mig att skämmas gruvligt. Försynt hummande påminner han om att jag lovat honom en virkad juleluva till i år, vilket jag naturligtvis försummat jämte övriga julförpliktelser.

Igår tog jag i alla fall tag i situationen. Jag köpte köttfärs och stekte köttbullar så att hela lägenheten blev inosad som en grillkiosk. När jag plockade upp stekspaden från köksgolvet insåg jag att jag verkligen behöver städa. Så jag gjorde ett ryck och torkade av golvlisterna runt köket. Eftersom min lägenhet inte har blivit renoverad på årtionden, följde rätt mycket av färgen med. Jag anfölls av jultrötthet och lät resten av golven vara ifred. Jag åt upp hälften av köttbullarna till middag och tittade på Love actually som gick på teve och som jag alltid snyftar obehärskat till från början till slut.

Idag är jag lika pigg som jag var trött igår. Jag har handlat skinka och oliver och en hel påse grönkål. Jag har förvissat mig om hur Hötorgshallen håller öppet i dagarna så att jag får mina ostar före julafton. Systembolaget tänker jag ta på tisdag. Det finns ingen anledning att planera in den typen av besök i förväg, eller hur? Barnen är på ingående, juleljusen säger hoppsan.

Snart är det faktiskt jul!

Fyy vad läskigt

Jag åt upp hela mitt påsgodis i rekordfart. Av ren skräck. Svärsonen har nämligen varit på besök och vi bestämde oss för en mysig tevekväll med hyrfilm. Det blev Barnhemmet.

Hu vad rädda vi var. Om husspöket skramlar det allra minsta i veckan kommer han att åka på en snyting. Mina nerver är aningen i olag.

Julgodis

Sedan att jag ser ut som en julgris på det där kortet, det är ju en helt annan femma.

Långa kjolar

Som den uppmärksamma läsaren noterat grundar jag större delen av min allmänbildning genom iakttagelser på tunnelbanan. Under året har en sak klarnat alltmer: jag är helt ensam om att använda långa kjolar. Alla andra damer har kortkort, oavsett ålder. Vilket föranleder mitt bestämda beslut att fortsätta ha långa kjolar.

Umeå till helgen?

Den som ska vara i Umeå i luciahelgen får inte missa Musikalakademiens julshow! Skynda, skynda. Kanske har ni tur att få en biljett till extraföreställningen på lördag den 13 december klockan 15.00.

Läs även andra bloggares åsikter om Musikalakademien, julshow

Vintersnor

Ja, ja. Jag håller på att bli gammal. Till stor del märks det på det eviga snorandet så fort jag kommer ut i kylan. Varje dag småspringer jag till tunnelbanan och känner hur den råa luften sätter fart på snorkanalerna. Och tårkanalerna. Som en gammal gisten hund kommer jag in i avgångshallen och droppar och snörvlar. Vis av eländet med att sakna pappersnäsdukar i snorsammanhang, ser jag i allmänhet till att ha fickorna fulla av servetter. I morse inget undantag. Jag satte mig till rätta i en ganska fullknökad sitthörna i vagnen och plockade upp min näsduk. Jag försöker snyta mig någorlunda damigt återhållsamt för de andra passagerarnas skull, man vill ju inte trumpeta loss helt utan grace, även om det är en balansgång att få näsan proper utan att äckla de andra passagerarna. Men min bänkgranne blev ändå förfärad. Han tittade på mig som om jag var pestdrabbad, knuffade upp sig ur sätet och sprang iväg till en ledig stol ett par kupéer bort. Jag kände mig verkligen ocharmig och undrade om jag hade snor i hela ansiktet eftersom jag framkallade ett så brådstörtat uppbrott. Eller utsmetat läppstift eller matrester i ögonbrynen eller vad vet jag för hemskt. Så, jag rotade runt en extra gång i väskan för att hitta en spegel så att jag kunde kontrollera anletet. Det var verkligen inget fel på någonting. Jag såg ut som jag brukar. Resten av resan satt jag och hetsade upp mig över att ha blivit ålderstrakasserad. Fastän vad vet jag. Den unge mannen kanske bara ville ha en fönsterplats.

Läs även andra bloggares åsikter om tunnelbanan

Juletid

Man ska passa sig för att ranta runt i röd toppluva i dessa dagar. En kille i trettiofemårsåldern med fräsigt storstadsskäggstubb med en gnutta grått i, speglade sig i tunnelbanefönstret på väg ut på perrongen. Han var nog rätt nöjd med sin apparence för han kråmade sig en del i smyg. Men det var det där med mössan. För kylan, får man förmoda, hade han tryckt en röd luva på skulten. Det lilla gravt igensnorade barnvagnsbarnet pekade upp mot hans anlete och log igenkännande. "Tonte", sa hon så lyckligt och drömde sig bort till leksakslandet som aldrig hägrar såsom i juletider. Den snorigas pappa, ungefär lika blek som sin avkomma, skrattade rått. Tomten var inte lika road, men han behöll mössan på.